En hemsk sak...
Fick precis reda på en sak som kommer att påverka mitt liv, både positivt och negativt. Jag har sedan länge försökt att förstå varför min kropp beter sig som den gör, och nu har jag fått hela TVÅ sjukdomar, varav den ena är obotlig, men inte smittsam. Och nej, jag kommer inte att dö eller något sånt, men det kommer att påverka mitt liv iallafall. Det är ca 40% risk att jag får svårt att få barn utan hjälp, men då får jag hjälp av sjukvården. Och jag har haft jävligt ont i magen stora perioder av mina tonår, men detta kommer att botas med behandlingen.
Och ja, jag har gråtit idag, och kommer kanske (risken är inte så stor...) gråta litegrann ikväll, men sen ska jag inte gråta mer. Detta är en medfödd sjukdom som jag haft hela livet, och sökt hjälp för i tre år, men först nu har jag bytt sjukhus och fått svaret. Jag minns just nu inte riktigt vad den heter men det är något konstigt blabla/yaddayadda-namn som alla andra konstiga sjukdomar har. Får googla lite på den någon dag.... Nu kommer jag börja min hormonbehandling den 24e oktober och ett halvår framåt. Den kommer att gå bra, och somsagt, det är ingen dödlig sjukdom. Och jag behöver inte ligga på sjukhus, bara operera in en sak i armen som sprutar ut hormoner (vaddå creepy, värsta konstiga saken, tänk om jag fastnar i en såndär blippjärngrejsimojs på flygplatsen...)
Denna blabla/yaddayadda-sjukdomen påverkar verkligen inte mig som person, jag är fortfarande dendära öppna tjejen som kanske har lite ont i magen ibland, men nu slipper jag de starka tabletterna som gav mig hjärtklappning men som ändå inte hjälpte. Och vet ni hur jag ska bota den idag??? Jo, jag ska dra till EspressoHouse och dricka en stor jävla kaffelatte och äta en god smörgås och läsa en tidning medan jag åker till mormor, morfar och farmor i Lidköping. Ska ha min första körlektion imorgon! Wish me luck!!!
Dendära andra sjukdomen är en sjukt vanlig sjukdom som jag nu också håller på att bota, dock utan mediciner utan med massage, asgott! Haha, massage som medicin är aldrig fel, finfint!!!
Och vet ni vad som är positivt?! Jag vet numera varför min kropp är som den är och nu kan jag försöka lindra smärtan och symptomen. Det kunde jag inte innan, är inte det helt underbart? JO! Livet är så jävla fint att man blir gråtfärdig ibland, och att få en sånhär diagnos ändrar inte livet det minsta lilla, den hjälper mig bara!
Pussar på er alla söta människor, sjuka som friska!!
Och ja, jag har gråtit idag, och kommer kanske (risken är inte så stor...) gråta litegrann ikväll, men sen ska jag inte gråta mer. Detta är en medfödd sjukdom som jag haft hela livet, och sökt hjälp för i tre år, men först nu har jag bytt sjukhus och fått svaret. Jag minns just nu inte riktigt vad den heter men det är något konstigt blabla/yaddayadda-namn som alla andra konstiga sjukdomar har. Får googla lite på den någon dag.... Nu kommer jag börja min hormonbehandling den 24e oktober och ett halvår framåt. Den kommer att gå bra, och somsagt, det är ingen dödlig sjukdom. Och jag behöver inte ligga på sjukhus, bara operera in en sak i armen som sprutar ut hormoner (vaddå creepy, värsta konstiga saken, tänk om jag fastnar i en såndär blippjärngrejsimojs på flygplatsen...)
Denna blabla/yaddayadda-sjukdomen påverkar verkligen inte mig som person, jag är fortfarande dendära öppna tjejen som kanske har lite ont i magen ibland, men nu slipper jag de starka tabletterna som gav mig hjärtklappning men som ändå inte hjälpte. Och vet ni hur jag ska bota den idag??? Jo, jag ska dra till EspressoHouse och dricka en stor jävla kaffelatte och äta en god smörgås och läsa en tidning medan jag åker till mormor, morfar och farmor i Lidköping. Ska ha min första körlektion imorgon! Wish me luck!!!
Dendära andra sjukdomen är en sjukt vanlig sjukdom som jag nu också håller på att bota, dock utan mediciner utan med massage, asgott! Haha, massage som medicin är aldrig fel, finfint!!!
Och vet ni vad som är positivt?! Jag vet numera varför min kropp är som den är och nu kan jag försöka lindra smärtan och symptomen. Det kunde jag inte innan, är inte det helt underbart? JO! Livet är så jävla fint att man blir gråtfärdig ibland, och att få en sånhär diagnos ändrar inte livet det minsta lilla, den hjälper mig bara!
Pussar på er alla söta människor, sjuka som friska!!
Kommentarer
Trackback
