Ang. Anorexia

De som är födda på 50-talet är födda med ett utseendeideal som hade storlek 42, men man kan väl ändå ha LIIIITE respekt för hur tjejerna idag vill se ut. Utseendeidealet har sjunkit 10 storlekar, till en 32a och självklart är det många av oss unga som vill vara lika smala och snygga som de i medierna. Jag själv har haft, och har fortfarande problem med maten, sk ätstörningar, vilket jag inte är stolt över, men vad ska man göra? Jag är en storlek 38a och nej, jag vet att det inte är stort, men jag vill verkligen ner i storlekarna. (måste även tilläggas att det går i perioder, vissa dagar ser jag mig som pinnsmal, andra dagar ser jag mig fortfarande som en 42a...)

När man förr i tiden hade höftförstorare har man nu slimmade byxor och underkläder med slimmande effekt!

Jag blir bara så himla sur på de äldre generationerna, som inte kan förstå att 10% av Sveriges unga tjejer idag har någon form av större ätstörning. Jag har inte mindre än TIO vänner, nära vänner som någon gång har fått någon form av behandling mot ätstörningar. Även jag har gått hos psykolog för att klara av detta, men de vägrar att se! Jag är 100% säker på att jag inte är ensam i detta, men varför vägrar ändå folk som står oss nära att förstå att vi inte mår bra, även om de märker det? För att idag måste man vara allvarligt sjuk för att  få behandling för en sånhär sjukdom. Som tur var så har jag föräldrar som betalat psykologhjälp åt mig, men alla har inte de möjligheterna.

Att ha ätstörningar är inte den enskilda individens fel, jag är inte mindre smart eller snygg än alla andra bara för att jag råkar ha en mildare form av ätstörning. Jag lider bara av det sk "duktiga-flickan-syndromet" vilket innebär att jag alltid vill vara bäst, snyggast och i slutändan även smalast. Och jag är inte ensam, och det är inget fel på mig!


Om ni har frågor, eller åsikter, så skriv gärna i kommentarerna! Och snälla, tyck inte synd om mig, för jag skulle kunna ha det så mycket värre, och jag är snart ute ur det. Var bara snälla och trevliga, det tjänar alla på, ingen mår bra av elaka ord! Och om ni vet att någon har ätstörningar, vad ni än gör, säg ALDRIG att han / hon ser smal ut, det triggar bara ätstörningarna, eller det gjorde det på mig iallafall.


Kommentarer
Postat av: Giesele

sjukt bra skrivet!

2008-09-02 @ 14:15:28
URL: http://lisaollen.blogg.se/
Postat av: Giesele

Jag håller med allt du skriver!!

2008-09-02 @ 14:18:43
URL: http://lisaollen.blogg.se/
Postat av: FridaLinnéa

Svar Gisele: Jo, jag vet hur det är! Som tur är så mår jag bättre och bättre för varje dag, för när det är som sämst så kan man bara bli bättre!

2008-09-02 @ 23:24:18
URL: http://metrobloggen.se/fridalinneas
Postat av: Carolina

När jag gick pâ gymnasiet hade alla ätstörningar... Jag ât mindre än 300 kcl om dagen under ungefär 15 mânader. Som tur är förstod jag vad jag höll pâ med tillslut. Man kan inte riktigt göra nâgot som kompis. Jag visste att de tyckte det var jobbigt att se mig, men jag tänkte typ "vaddâ, jag fâr väl se ut som jag vill".



Sen hade jag problem med ämnesomsättningen rätt lâng tid efterât. Har du eller dina kompisar det problemet är lösningen att börja träna. Tycker man att det är äckligt med mat är det ännu äckligare när man inte är hungrig, men tränar man är det lättare att förstâ att man behöver äta...

Men allt är ju individuellt.



Och om du vill gâ ner i vikt, TRÄNA! Svält inte. Man blir verkligen inte snygg av det - ett skäl utöver alla hälsoaspekter!



Ta hand om dig,

2008-09-04 @ 17:03:20
Postat av: FridaLinnéa

svar Carolina: Jo, under 300 kcal är inte bra, för då tar inte kroppen på fettreserven, utan på muskelstyrkan. Man MÅSTE över 500 kcal för att göra det! Kan vara bra att veta...



Jag tränar så mycket jag kan, dont worry! Fast jag hatar att vara fet... just nu ligger jag la på ca 1200 kcal om dagen, och klarar mig!



Jag försöker att ta hand om mig så gott JAG kan. Och vissa dagar är värre än andra. Som idag..

2008-09-04 @ 21:50:42
URL: http://fridaradmark.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0