Att hålla koll!

Åh, just nu är min kropp i upplösningstillstånd. Kroppen och hjärnan bråkar med varandra.
Jag har ju haft lite problem med maten tidigare (tror jag någonstans har skrivit om det...) och nu känner jag att tankarna och hetsen börjar komma tillbaka. Inte bra, inte bra alls faktist.
Kroppen säger "ät inte ät inte ät inte", hjärnan säger "ät ät ät". Jag äter, för det är så man ska göra, kroppen säger inte ens tack utan gör mig bara helt uppblåst och illamående.
Tänk er själva att ha en psyke som är helt galet off.. På träningen härromdagen, när jag var så slut att jag ville spy, så tänkte hjärnan "inte ät", utan den tänkte fasen vad skönt att kanske spy, då slipper man ju några kalorier.
Jag är inte helt dum i huvudet, jag vet ju ändå att jag inte ska må dåligt över att äta, jag vet att jag måste äta, men jag mår så dåligt när jag inte är hungrig. Får skuldkänslor över att jag inte väger 50 kilo, får skuldkänslor när jag äter så mycket som en kalori, eller dricker något annat än vatten.

På något sätt måste jag parera dessa tankarna, och det gör jag genom att lite då och då äta skräpmat. Visst, det är inte det bästa att svälta sigsjälv och sen äta skräp, men hur ska jag annars göra? Igår var jag på café med några nära vänner, och jag fick tvinga migsjälv att äta en tryffel och dricka iskaffe, fick skuldkänslor så att det var galet och kunde inte njuta, bara räkna kalorier.

Jag ska verkligen försöka komma ur dessa tankarna så fort som möjligt, men det är så svårt. Speciellt när det inte syns på utsidan att jag har problem med maten, men det känns... på insidan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0