Insomnia

Har nu spenderat en hel dag i Lidköping, och nu ligger jag ensam i dubbelsängen... ska sova riktigt ordentligt just nu för att jag vaknade redan kvartifem imorse, fyra fucking förtiofem! Jag har gått och lagt mig fler gånger än vad jag har vaknat den tiden. Nu ska jag bara sjunka ner och sova i nio-tio timmar för att sen köra ännu mera bil!

Flytt!

Imorgon flyttar jag till Lidköping för att pendla mellan Lidköping-Göteborg-Karlstad under de närmaste tre veckorna. Jag ska gå på intensivkörkurs, en skivinspelning och åka till min pojkvän. Helt underbart späckat schema de nästkommande veckorna! Håller på att packa nu!

Den 14e december flyttar jag definitivt upp till Branäs under fem månader för att säsonga!
Jag uppdaterar bloggen supermycket nu de kommande veckorna då Lidköping inte är en så aktiv stad...

Rysk-, prostituerad-looken

Denna stilen är jag totalkäri just nu. Är insöad på korsetter, päls och sotiga ögon just nu!

Nu ser man iofs bara pälsen, men på halloween blir det 40talsgangsterbrud för hela slanten med högklackat, stayups, kortkort, korsett och stora guldsmycken. Ni får (kanske...) se foton om de inte blir barnförbjudet!


1 timma 22 minuter BEEEEEEEEEEP!

Så länge klarade jag att hålla mig stående utan att gråta..... från förra inlägget!

From nu hatar jag allt som har med miljö att göra, jag bryr mig inte om jorden går under, jag skiter i ekokörning och jag kommer att flyga UTAN att betala miljöskatterna. Fuck nästa generation, jag kommer ändå att dö förr eller senare. Jag kommer att strunta i allt annat än mig och mitt liv. Bara så att ni vet!

Nu är det JAG som gäller!

Besviken

Blir så jävla besviken när folk inte uppskattar när man lägger ner tid på folk för att muntra upp dem, och man inte får ett piss tillbaka. Vet inte hur jag ska göra längre! Jagmenar, mitt liv är fan inte bra som det är nu, jag har lekt human voododoll hos läkaren imorse, mår dåligt och får aldrig ta det lugnt. Ändå har folk mage att klaga på saker jag gjort, och jag hoppas fan att man känner sig träffad, för jag ger allt och får nästan inget tillbaka. Och jag menar inte att jag är besviken på att jag ger presenter etc, för det är MITT val att göra, jag förväntar mig aldrig ngt tillbaka. Men när jag ger folk tid och gör saker för dem och jag ändå inte får ngt tillbaka, då kan jag bli lite besviken med rätta.

Det finns inte mycket positivt i mitt liv just nu, några få nära vänner, en pojkvän och en underbar familj. Jag är sjuk, mamma är sjuk och morfar ligger inne, och ändå försöker jag stå upp. Jag försöker att stå upp, och det är jävligt svårt ibland ska ni veta. Så snälla, ta emot det jag försöker att ge, för det är en stor del av glädjen och det lilla jag har...

Jag har inte gråtit sedan jag fick mina diagnoser, jag grät inte när mamma var på akuten och jag fick trösta min tioåriga syster, jag grät inte igår när jag ytterligare en gång fick förklara för min syster att morfar var påväg in till akuten. Jag får hålla inne mina känslor för att andra inte ska bli rädda eller ledsna.

Nästa gång något händer som jag blir besviken eller ledsen på, så kommer ni att märka det. Jag försöker att äta, men om man inte har tid att ens tänka på sigsjälv, utan få andra att må bra, så hinner jag inte. Nu ska jag försöka att få migsjälv att må bra, och detta genom att enbart dricka the. Och jag skiter i vad ni säger att jag ska göra, för jag ska överleva detta som jag gjort med allt annat!

Jag finns alltid här när andra behöver prata om något, jag har kompisar som ringer och gråter sent på nätterna och behöver råd i diverse frågor i livet, men vem lyssnar på MIG? Inte en enda kommentar på bloggen på mina sjukdomar, ingenting. På tisdag kväll flyttar jag, och jag vettefan om jag bloggar på någon månad då.

När jag börjar åka skidor kanske jag skaffar en blogg om mitt "nya liv" nära min pojkvän, nära skidbackarna och nära allt annat som jag gillar och bryr mig om. So what om jag kommer att flytta typ 50 mil norrut, jag hoppas att jag kommer att trivas där. Jag har min egen bil, min egen lägenhet och mitt eget liv som ska bli underbart!

Ett nedslag...

Mormor ringde precis och sa att morfar precis åkt in till akuten. Han hade ringt själv från ambulansen så förhoppningsvis så klarar han sig. Visst är mitt liv roligt??

Förresten börjar min behandling imorgon med hormoner och shit, samtidigt som jag ska ta en såndär livmoderhalscancerspruta, roligt roligt! Eller inte! Tur att jag har Michael som stöttar mig!

Tillfällig flytt till, ja gissa!


LIDKÖPING!

Bättre nu!

Mamma kom hem runt ettiden inatt, hon hade fått en akut lunginflammation och vatten i lungorna, så nu är det antibiotika för hela bunten! Skönt att det inte var en propp iallafall. Idag har jag varit och shoppat en pälskrage och en söt vinterjacka tillsammans med Becca. Jag ska nu också klippa lugg, som alla stora modebloggare!

Ett bakslag...

Bara så att ni vet så åkte min mamma in på akuten idag, och de ska behålla henne över natten. Jag försöker att harva på i livet och nu har jag beställt hem pizza till mig, syrran och pappa. Pappa sksa sen iväg till sjukhuset igen för att se till min älskade mamma. Förhoppningsvis kommer det att gå bra! Älskar hela min familj, och vi ska ta oss igenom mina två sjukdomar, och mammas sjukdom... Be för oss!

En positiv syn i sjukdomarna...


Jag vet vad det är jag har, jag vet hur jag ska behandla det... Det är bra, istället för att gå och ha så ont att jag får krampattacker och spy. Jag kommer att slippa detta nu! Tack! Börjar med hormonerna den 24e oktober, och kommer få fortsätta med dessa i resten av livet, om jag inte steriliserar mig (vilket jag ska göra efter det att jag fått barn, om jag kan få barn villsäga...) Nu är det bara att hoppas att det inte blir värre!

Och en annan bra sak, jag fick jobbet i Branäs!!!!

En hemsk sak...

Fick precis reda på en sak som kommer att påverka mitt liv, både positivt och negativt. Jag har sedan länge försökt att förstå varför min kropp beter sig som den gör, och nu har jag fått hela TVÅ sjukdomar, varav den ena är obotlig, men inte smittsam. Och nej, jag kommer inte att dö eller något sånt, men det kommer att påverka mitt liv iallafall. Det är ca 40% risk att jag får svårt att få barn utan hjälp, men då får jag hjälp av sjukvården. Och jag har haft jävligt ont i magen stora perioder av mina tonår, men detta kommer att botas med behandlingen.

Och ja, jag har gråtit idag, och kommer kanske (risken är inte så stor...) gråta litegrann ikväll, men sen ska jag inte gråta mer. Detta är en medfödd sjukdom som jag haft hela livet, och sökt hjälp för i tre år, men först nu har jag bytt sjukhus och fått svaret. Jag minns just nu inte riktigt vad den heter men det är något konstigt blabla/yaddayadda-namn som alla andra konstiga sjukdomar har. Får googla lite på den någon dag.... Nu kommer jag börja min hormonbehandling den 24e oktober och ett halvår framåt. Den kommer att gå bra, och somsagt, det är ingen dödlig sjukdom. Och jag behöver inte ligga på sjukhus, bara operera in en sak i armen som sprutar ut hormoner (vaddå creepy, värsta konstiga saken, tänk om jag fastnar i en såndär blippjärngrejsimojs på flygplatsen...)

Denna blabla/yaddayadda-sjukdomen påverkar verkligen inte mig som person, jag är fortfarande dendära öppna tjejen som kanske har lite ont i magen ibland, men nu slipper jag de starka tabletterna som gav mig hjärtklappning men som ändå inte hjälpte. Och vet ni hur jag ska bota den idag??? Jo, jag ska dra till EspressoHouse och dricka en stor jävla kaffelatte och äta en god smörgås och läsa en tidning medan jag åker till mormor, morfar och farmor i Lidköping. Ska ha min första körlektion imorgon! Wish me luck!!!

Dendära andra sjukdomen är en sjukt vanlig sjukdom som jag nu också håller på att bota, dock utan mediciner utan med massage, asgott! Haha, massage som medicin är aldrig fel, finfint!!!

Och vet ni vad som är positivt?! Jag vet numera varför min kropp är som den är och nu kan jag försöka lindra smärtan och symptomen. Det kunde jag inte innan, är inte det helt underbart? JO! Livet är så jävla fint att man blir gråtfärdig ibland, och att få en sånhär diagnos ändrar inte livet det minsta lilla, den hjälper mig bara!

Pussar på er alla söta människor, sjuka som friska!!

Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt!!!

Senaste tiden har varit superrolig men också superstressig. Därav att mitt bloggande har varit lite sisådär halvdålig. Nu tänkte jag recapa lite av allt som hänt:

I torsdags kom världens underbaraste pojkvän ner till mig i Götet och han har varit här fram tills i söndags kväll. Ångest att lämna honom, men jag ska upp till K:stad om förhoppningsvis en kort tid. Vi såg en massa på film (den lilla nörden grät, men det gjorde jag också, så jag ska inte håna honom mer för detta...) och festade med mina vänner.

I lördags hade jag en liten fest för mina nära och kära vänner hemma, och sen på min favoritklubb inne i staden. Vi drack en massa bål, cider, öl, sprit och faktist nästan inget vin överhuvudtaget. Märks det att jag nästan bara umgås med killar. Det snackades en herrans massa tentor också eftersom de andra går på Chalmers och pluggar diverse knepiga ämnen, nivet matte, kemi, fysik och sånt som jag är totalt urkass på. En trevlig kväll iallafall med shotrace, cider och en lång hemåtpromenad på nästan en timme. Tack mina underbara vänner för en finfin kväll!

Igår (måndags...) hade Becca, Sanna och jag musikalkväll, då vi såg på Anything goes och Charlie and the chocolatefacotry om det nu kan räknas som två musikaler. Vi såg även första akten på Figaros bröllop.

Snart...

på torsdag kommer Michael ner! Längtar!

Mardrömmar

Somnade faktist i tid igår för första gången på en halv evighet, men dessvärre fick jag varken bra eller lång sömn. Vaknade runt tretiden av att jag drömde jätteäckliga mardrömmar (antagligen beroende på hoten som jag fick härromdagen...) och sände iväg ett ångestsms till Michael. Läste ut en bok, kollade så att det inte fanns några monster under sängen, och somnade sedan igen. När jag vaknade igen hade jag ett urgulligt sms, som fick mig att glömma hoten och mardrömmarna för ett tag. Tack! <3

Äntligen lite medflyt!

Kom precis hem från Olle där vi har suttit och ätit en herrans massa chips och kollat på en herrans massa Southparkavsnitt. Helt otroligt roligt, och jag är ruggigt avundsjuk på hans superfina lägenhet... Ska försöka flörta till mig den någon dag hade jag tänkt! Ska bara fundera på hur. Några tips??

Ojoj, kolla vad söt jag ser ut... Börjar trivas bättre och bättre med migsjälv just nu faktist. Jag känner att jag har ett otroligt medflyt i livet just nu. Har dessutom träffat en jättesöt och supertrevlig kille som jag saknar varje vaken sekund. Imorgon firar jag och familjen min födelsedag och NÄSTA LÖRDAG är det fest! Ring mig innan bara! Jag fick dessutom ett topperbjudande om ett jobb utöver det jag redan har, med en snittlön på herrans många kronor. Och nu snackar vi en herrans massa norska kronor. Så om det inte blir Branäs, så blir det Oslo.

PS. Jag blir lika glad för varje sött sms från dig gubben, du vet inte hur mycket du betyder för mig! Ds.

Bästa födelsedagspresenten!

Gissa vem som fyller 19 idag? Jo, lilla jag! Tack alla söta människor som skickat mess etc. Den 11e är det förfest hos mig och sen går vi ut och gör stan. Mina presenter öppnas på lördag, men den bästa kom redan idag: Jag ligger i JA-högen i Branäs, och detta betyder att jag flyttar hemifrån i slutet av november för att bli skidlärare eller skiduthyrare. Än så är födelsedagen inte helt fel. Älskar mitt liv!

Mogen konversation?

Frida säger: Jag har aldrig sagt att tuttar är ivägen. Det måste väl vara jävligt mkt jobbigare att ha ett par påsar dinglande mellan benen?
Soheil säger: Ja det är jävligt jobbigt faktiskt, alltid i vägen, blö
Frida säger: Serri?
Soheil säger: Eller påsarna är d inget fel på, snarare den oerhört stora falukorven, höhöhö
Frida säger: HÖHÖ

Ja, visst är vi mogna?! Och Soheil är singel, så om Ni vill ha en jättesnäll kille med en stor falukorv mellan benen, så är det bara att kontakta mig i kommentarsfältet så skickar jag hans mailadress. Han är några cm längre än jag är och om han får beskriva sig i tre ord så är det "smart, smartare, terrorist". SÅ! KOMMENTERA!

RSS 2.0