Hemma igen! Fortfarande England...
Detta är mitt hemma nu, det känns faktist smått konstigt att vara hemma borta. Eller borta hemma, det beror lite på hur man definierar ordet "hem". För mig är det där min väska är dvs här; i underbara Brighton and Hove.
Kvällen har spenderats med diverse goa kursare, vissa mer party än andra... Jag drog faktist hem ovanligt tidigt, men jag börjar ju bli gammal. Åldersnojja? Ja tack!
Började festen med att sitta på stranden i lite under två timmar. Där drack jag G&T färdigblandat, hur smidigt som helst, bara att köpa på burk i vilken affär som helst. Sen drog allihopa upp till Down Under, en australiensisk pub lite ovanför stranden. Helt okej priser med tex Vodka-Redbull för 2 pund. Blev dock inte lika galen som jag brukar bli på det, och nej, jag kommer inte berätta vad som hände förra gången jag drack det. Efter vodka-redbullen dansade jag, surprise surprise! Sen ville folket till Burger King, ett ställe som jag fullkomligt ratar eftersom jag mår så sjukt illa av grillat-kött-i-slamsor-som-sen-satts-ihop-till-en-platt-rund-sak-lukten. Gick en liten promenix till Johannas och Emelies hotelll, sen åkte jag hem med N25, en sjukligt bra buss som går var 20e minut dygnet runt, alla dagar. Se och lär Västtrafik!
Det hände dock en lite småläskig sak när jag skulle gå hem från busstationen, en kille cyklade förbi mig en gång, sen en gång till, och då frågade han "Do you have a cigarette, dear" (alltid dessa dear, jag börjar bli sjukt trött på det...) "No, Sorry, Sir" svarade jag, duktig, väluppfostrad och lite småmesig som jag är. Sen cyklade han fruktansvärt fort upp till bakom den lilla gångtunneln som jag måste igenom för att komma hem, då såg jag att han stod och väntade där. Kul skämt! Detta resulterade i att jag smått nevrotiskt började gå åt ett helt annat håll, för att sen inse att jag nästan var helt borta, klockan två på natten. Som tur är så var Emelie frivillig på att leka lite psykolog och mental coach, så jag fick mod till att gå tillbaka för att se om äckelkillen var kvar, vilket han inte var. Thanks GOD! Så jag kom hem till slut, tack Emelie! Du räddade min natts sömn.
Kvällen har spenderats med diverse goa kursare, vissa mer party än andra... Jag drog faktist hem ovanligt tidigt, men jag börjar ju bli gammal. Åldersnojja? Ja tack!
Började festen med att sitta på stranden i lite under två timmar. Där drack jag G&T färdigblandat, hur smidigt som helst, bara att köpa på burk i vilken affär som helst. Sen drog allihopa upp till Down Under, en australiensisk pub lite ovanför stranden. Helt okej priser med tex Vodka-Redbull för 2 pund. Blev dock inte lika galen som jag brukar bli på det, och nej, jag kommer inte berätta vad som hände förra gången jag drack det. Efter vodka-redbullen dansade jag, surprise surprise! Sen ville folket till Burger King, ett ställe som jag fullkomligt ratar eftersom jag mår så sjukt illa av grillat-kött-i-slamsor-som-sen-satts-ihop-till-en-platt-rund-sak-lukten. Gick en liten promenix till Johannas och Emelies hotelll, sen åkte jag hem med N25, en sjukligt bra buss som går var 20e minut dygnet runt, alla dagar. Se och lär Västtrafik!
Det hände dock en lite småläskig sak när jag skulle gå hem från busstationen, en kille cyklade förbi mig en gång, sen en gång till, och då frågade han "Do you have a cigarette, dear" (alltid dessa dear, jag börjar bli sjukt trött på det...) "No, Sorry, Sir" svarade jag, duktig, väluppfostrad och lite småmesig som jag är. Sen cyklade han fruktansvärt fort upp till bakom den lilla gångtunneln som jag måste igenom för att komma hem, då såg jag att han stod och väntade där. Kul skämt! Detta resulterade i att jag smått nevrotiskt började gå åt ett helt annat håll, för att sen inse att jag nästan var helt borta, klockan två på natten. Som tur är så var Emelie frivillig på att leka lite psykolog och mental coach, så jag fick mod till att gå tillbaka för att se om äckelkillen var kvar, vilket han inte var. Thanks GOD! Så jag kom hem till slut, tack Emelie! Du räddade min natts sömn.
Kommentarer
Trackback
