Kanske inte så ensam ändå!

Mitt i ensamheten finns det alltid ett ljus, eller i mitt fall flera stycken och jag är så oerhört tacksam.

När jag kom på att jag hade en mobiltelefon för ungefär tjugo minuter sedan så väntade två fina sms från två fina killar på mig. Nummer ett (som för övrigt är en svärmorsdröm och som jag blir helt varm av) frågade om jag ville med på förfest hos honom och Nummer Två frågade vart jag var eftersom jag alltid är på samma fester som honom.

Så, problemet är alltså inte att hitta en kille utan hitta THE kille. Jag behöver någon att bli kär i och som är kär i mig. Problemet just nu är väl mest att den jag är kär i inte är kär i mig och de (plural...) som är kära i mig är inte jag kär i.

Sånt är livet... nu ska jag försöka sova! Nattinatt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0