Hopplöst
Idag är en såndär dag då allt känns hopplöst. En såndär dag då jag känner mig ensam. En dag då jag känner mig övergiven, värdelös och fel. I allt vemod ligger jag ensam i min säng och ser på kärleksfilmer, enbart för att inse att jag kanske aldrig kommer att hitta den rätta.
Det är väldigt sällan som jag har dagar som denna. Jag tror att jag tänker för mycket, att jag står och tittar ut genom fönstret och tänker på hur lyckliga alla par ser ut i snön. Och hur tråkigt det är att vara ensam.
Jag har varit singel länge, och jag har varit så kär så att jag inte kunnat sova eller äta. Vissa kärlekar har gått över men det finns några som jag inte kan släppa; kärlekar som har fått mig att tappat fotfästet totalt. Jag hatar att inte ha kontroll över mina känslor och när jag senast tappade kontrollen sa jag att "det är värt att få hjärtat krossat av honom för då har man ändå försökt". Åh vad jag ångrar det nu.....
Jag tror trots allt att jag behöver gråta nu, att jag behöver få utlopp för mina känslor. Jag har ett underbart liv i övrigt, det enda svåra är att vakna upp utan någon bredvid sig, att slänga ut armen i sömnen och inte råka väcka någon annan och att inte kunna säga "jag älskar dig" till någon och verkligen, verkligen, veta att när han svarar "jag älskar dig" så menar han det... i evighet.
Kommentarer
Trackback
