KLAR!

Yes, nu är jag klar med tentan. Den gick la lite sådär, jag får helt enkelt se om jag klarade den. Nu kan jag egentligen bara slappna av ända fram tills på söndag, då jag flyttar till England. Sex dagar kvar, men det känns som en evighet! Jag kanske borde sova lite nu, jag har nämligen haft fullt upp med att drömma de senaste dagarna... Imorgon är det lunch med Josse, shopping och sen fika med Solle som gäller.

Plugg

Fram tom den 31a augusti går jag i bloggide. Tänker inte skriva ett ord. Detta beroende på att jag jobbar 50% och har en tenta nästa måndag. Stress? Ja! Det, och tanken på att jag flyttar om exakt två veckor är ganska skrämmande, men fin. Så, nu vet ni! Puss tills dess!

Spontan tanke kring Blues Brothers:

- Visste de som satte musiken att Wagner var en av Hitlers bästa kompisar, och därför spelas Valkyrieriten när nazisterna jagar Blues Brothers?

För övrigt så var mina favoriter i filmen hepp-hepp-polisen som firade ner sig för en dorisk kolonn, kvinnan som var dålig på att skjuta samt Elwood. Bara lite sidofakta sådär...

E-X-T-A-S

Blues Brothers på Tv, har aldrig sett den förut, och den är så bra at jag inte kan sitta still, trots att jag är sjuk. Så därför tänkte jag visa hur mycket extas jag är i.

SÅHÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR MYCKET EXTAS ÄR JAG I!
Sjukt-skit-jävla-fucking asmycket i extas!
Jag är i så himla mycket extas att jag inte ens fastnar på bild. SÅ mycket är det.

Jag ska fan gå runt i hatt och RayBans resten av året. Och lära mig dansa på bord, äta fyra kycklingar och dricka Cola. YIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIHAAAAAAAAAAAAAA!



Mår inte bra...

Det är lite mycket att tänka på just nu, mina tankar fixeras inte riktigt ordentligt på någonting nu känns det som. Idag har jag mått illa, haft lågt blodsocker samt varit spyfärdig hela dagen, mindre roligt!

En ljusglimt idag var dock föreläsaren idag, Kristoffer Schollin (är namnet copyrightat??) fruktansvärt rolig föreläsning med citat som "Hon tar inte fram en liten pistol och skjuter sig i foten en gång, nej, hon tar fram hela trollkarlsbössan och skjuter sig i foten flera gånger". Detta angående JK Rowling som stämmer en man som vill göra en bok av en HP-hemsida. Dagens roligaste kommentar! Dessvärre sista föreläsningen innan tentan den 31a augusti. Så nu är det "bara" plugg och jobb som gäller. Pengarna behövs ju nu innan England.

Och så till sist, dagens bild på mig:

Oavsett hur sjuk man än är, så kan man alltid ha snygga naglar!
Skjortan som döljer sig någonstans bakom håret har tillhört Posten en gång i tiden. Mamma tog den då hon jobbade där för över 20 år sedan, brottet är preskriberat nu, så don't even bother.


Brunhårig!

Eller eh, ja, blondette kanske det kallas... Så blev det iallafall idag hos frisören och jag är så sjukt nöjd med resultatet! Frisörerna Ekström och Hedin är hur bra som helst! Har gått hos Åsa hela mitt liv och jag har aldrig kommit därifrån missnöjd. Kolla själva:

Och ja, jag är medveten om finnen på näsan! Danke!

Jag är sjukt snygg

Och jag skojar inte. Jag tycker faktist att jag är söt! Okej, nu kommer jag att få hela jantelagssverige efter mig. Men justeja, jag flyttar ju, så jag behöver inte bry mgi om jantelagen längre... Haha! Så, nu kommer en miljard egopics, och nej, jag har inte raderat en enda bild. Alla är tagna in the moment!

Har jag tappat en bit av migsjälv?


Once - Falling Slowly

Jag har funderat länge och väl på detta inlägget. Det värsta är att jag har fortfarande inte kommit på något svar på vad som har hänt. Jag pratade precis med en kompis om detta, och han sa att det bara visade att jag är mänsklig och att jag ibland är "fånigt hård" utåt sett. Det är säkert sant...

När jag var elva år blev jag känslomässigt väldigt sårad. Jag var väldigt ung, och väldigt dum. Jag var kär i en kille i klassen, han gillade mig också, och vi blev tillsammans. Lyckan av första pussen från min första pojkvän var total. Den underbara känslan varade i mindre än 24 timmar, då våra så kallade vänner förstörde allt. De sa till mig att han gjorde slut, och de sa till honom att jag gjorde slut. Jag blev så fruktansvärt sårad av detta, för jag var verkligen kär i honom. Och skammen sen, skammen över att ha lämnat något så dyrbart åt någon, för att det sen bara skall bli trampat på. Jag gick inte till skolan på en vecka efter detta.

Nu kanske detta låter som en petitess men det har satt sina spår. Sedan denna tidpunkt har jag haft väldigt svårt att visa kärlek till människor. Det är därför jag har det där "fånigt hårda skalet" som så få, om ens några, människor tar sig under. Jag vågar helt enkelt inte visa varma känslor, för jag är så fruktansvärt rädd för att bli sårad.

Det var alltså det den här killen gjorde, han tog sig under mitt skal. Han letade sig in och fick fram känslorna som jag inte har haft på nästan tio. Han fick mig sårbar. Jag säger inte att det är kärlek, för det tar lång tid att bygga upp, men han tände gnistan som väckte känslan till att vilja vara sårbar.

Jag kommer antagligen aldrig att träffa denna kille igen, jag skräms fortfarande alldeles för mycket av tanken på att bli sårad. Däremot så hoppas jag att jag någon gång får känna mig sårbar, men inte bli sårad. Att kunna ge mitt hjärta till någon och känna mig älskad över allt annat på jorden.

Jag måste få tacka denna kille som tog sig under mitt skal, för även om det kanske aldrig blir något så har du fått mig att låta mig känna mig sårbar igen. Tack!


Fyra veckor

Fyra veckor kvar tills jag flyttar till Brighton, England. Helt otroligt roligt skall det bli. Jag känner bara att jag kommer att sakna mina nära och kära väldigt, väldigt mycket. Jag skaffar skype nu så jag kan prata med alla, ha dedär djupa samtalen som man ibland har svårt att ha på andra språk.

En konstig känsla.

Jag är inte tjejen som fnittrar, jag är tjejen som alltid har svar på tal. Nu har det för första gången i livet hänt; jag har fnittrat och tappat orden. Vid värsta möjliga tillfälle dessutom! Jag fyller snart 20 år och träffade en väldigt trevlig kille igår, och vad händer? Jo, jag börjar helt plötsligt bete mig som en 11-årig flicka, jag kröp in i ett skal och satt tyst och fnittrade. Inte skratta, utan fnittra. Jag har aldrig varit med om något sånt tidigare. Jag förlorade totalt fotfästet! Nej, det var verkligen inte pga att jag gillade honom, inte pga kärlek, inget sånt. Jag förlorade bara allt som är jag, min humor och mina snabba kommentarer.

Jag vet att jag inte brukar skriva om sånahär saker här på bloggen, men jag måste verkligen få tips. Vad ska jag göra? Jag har förlorat en stor del av migsjälv i detta.

Hemma efter fest!

Detta blev änna en lång fest. Började runt sjutiden igårkväll och kom hem nu... Väldigt mycket fest för en helt vanlig ledig tisdag-onsdag. Kvällens klädsel får ni se senare idag, för nu hade jag tänkt att sova. Puss

Ps. Att capsa är väldigt roligt, har jag lärt mig!

Thé- och kaffeälskarens paradis

Jag har hittat det; paradiset. Eller ja, iallafall för oss kaffe- och théälskande varelser. Ica Maxi i Göteborg! Det är helt underbart, deras thé och kaffesortiment. Allt finns, verkligen allt! Thé i lösvikt, Espresso Houses syrupsorter och alla olika kaffesorter som finns på marknaden. Himla bra!

Vad har jag då gjort idag? Jag har vaknat, ätit några smörgåsar, och sen surfat runt i hopp om att hitta lite mer information om Brighton. Sedan kom Becca över och vi köpte thé, det var väldigt gott och skönt att prata en massa om allt mellan himmel och jord. Nu har jag precis ätit middag med hela familjen och ligger nu och kollar på Gossip Girl. Så himla bra serie, och väldigt söta kläder överallt.

Imorgon skall jag ringa Engelska ambassaden om svininfluensasprutan som jag verkligen, verkligen skulle vilja ha. Den kommer ju tyvärr inte hem till Sverige innan jag flyttar, så jag hoppas att jag får den på plats i London eller England. Nu ska jag fortsätta att kolla på GG och leta goda drinkrecept, fest imorgon!

Icke-shoppingsug

Nej, det blev inga skor. Hade ingen feeling helt enkelt, ibland är det roligt att shoppa, och ibland är det verkligen inte roligt. Som idag tillexempel. Inget passade, och inget var roligt.

Jaja, nog med klag. Nu är jag hemma i Göteborg igen efter nästan två veckor på sjön och med släkten. Det var jättemysigt att tillbringa lite tid med familjen nu när jag snart flyttar till England. Oj, det är nära nu, bara 33 dagar kvar! Får skriva lite mer imorgon, nu ska jag klippa tånaglarna. Inte roligt, men det måste göras. Långa tånaglar är inte speciellt sexigt!

Första kaffelatten på en månad

Var och fikade med Hanna nyss. Så himla trevligt, har inte träffat henne sedan Branäs, dvs för jättelängesedan. Hon är en sån som får mig att skratta och vi kan prata om allt mellan himmel och jord. Vi gick och shoppade lite också, i den enda söndagsöppna butiken i hela Lidköping. EN ENDA BUTIK! Helt sjukt, vi lever år 2009! Fick med mig en bikini på halva reapriset, så himla söt. Fick även med mig Aussie-schampoo som Hanna lurade på mig. Har letat efter det schampoot i Göteborg, men inte hittat det. Nej, nu ska jag fortsätta att se på filmen på fyran. Ytterst produktiv söndag! Imorgon blir det mer shopping, tänkte titta lite närmare på ett par skor som jag såg idag... Butiken var ju tyvärr inte öppen idag, men imorgon, då smäller det (kanske)! Drar antagligen hem till Göteborg imorgon eftermiddag, efter jag hälsat på min älskade farmor. Bor hos mormor och morfar nu, de är också helt underbara! Älskar hela min familj och släkt!

I Lidköping

Jaha, då hattade man hit lite då. Känns faktist helt otroligt bra. Blev ju inblåsta vid Smögen i två nätter och efter stormen så drog jag upp hit, till Lidköping. Så nu är jag här några dagar! Skall träffa Hana från Branäs imorgon. Nej, nu ska jag sova i en säng som står på ett golv som inte guppar. Det känns fortfarande som att allt rör sig, för blicken vandrar upp och ner för att kompensera vågorna, som ju inte finns här. Dumma kropp! Nej, sova var det! Puss

RSS 2.0