Frida

Ursäkta för mitt smått fjortisaktiga rubrikval, men idag har varit en bra dag. En bra dag för mig kännetecknas med någons födelsedag med ja-må-hon/han-leva, gräddtårta och ja, ännu mer gräddtårta. Vaknade tidigt i morse, sjöng lite hurra-hurra-hurra-wohoooo och såg syster fylla år. Läste lite Loranga för henne och hon bröt ihop av skratt, hon älskar den lika mycket som jag. Sedan drog jag på någon studera-utomlandsmässa som hölls, inte speciellt intressant men jag hittade ett masterår på Hawaii som är smått lockande. Tänk er, ett år av studier och surfing!? Låter inte helt fel, kanske ska kolla upp om det finns mastersår på engelska vid alperna, det hade ju varit ultimat. Kom sen hem och bakade gräddtårtan ända från gunden, tårtbotten och allt. Är sjukt stolt över mig och ovan nämnda syster att vi lyckades! Mellan varven har jag även hunnit ta ett långt bad i bubbelbadet och studsat runt och dansat till diverse pop. Precis som Dartanjang. Nej, nu ska jag leta reda på tusen tigrar och två röda ugglor. Puss

Pop! Goes my heart - Hugh Grant

Förlåt, haha, ni måste tro att jag har världen stördaste musiksmak. Vissa saker skall tas med en stor grabbanäve salt, som i detta fall. Men dansar till det i smyg, jupp, guilty pleasure!!!

Space Oddity - David Bowie

Idag har varit en fin och kreativ dag. Somnade vid fyra inatt och sprang till tandläkaren vid tio med andan i halsen. Min käke är ju lite knäpp, kanske beror det på att jag pratar om så mycket onödigt hela tiden, vad vet jag. Var iallafall tvungen att gå till specialistgrejsimojs för röntgen, visst har jag tur i mitt liv? Kom och om bakade brownies till hela familjen och duschade ett tag. Har verkligen ägnat alldeles för lite tid med migsjälv den sista tiden, men det ska nu ändras. Åkte till kören och kunde inte öppna munnen helt på grund av ovan nämnda käksmärta. På väg hem från kören diskuterades toffelhjältar och annat småkrafs och det slutade med att jag fick en bok tryckt i famnen av en mystisk kille i kören. Han tyckte att jag skulle läsa den för den var tydligen en av "de bästa böckerna någonsin". Jag har lovat att han får tillbaka den nästa vecka. Denna bok har en lustig förmåga att få mig att drömma mig bort i en fantasivärld med röda ugglor, tigrar och en hypokondrisk farfar i en vedbod. Min farfar bor i himlen och är inte hypokondrisk. Kanske ska jag bryta mitt löfte så att han aldrig får tillbaka boken för jag behöver verkligen alla skratt och verklighetsflykter den kan ge mig. Imorgon blir en bra dag, det känner jag på mig!

 

Idag har det varit en svår dag i mitt lilla insnöade liv här i lilla jantelagslandet Sverige. Vaknade av ovanligt äckliga mardrömmar som förstörde verkligen resten av dagen. Försökte få upp mitt humör men det lyckades inte på något sätt, inte ens med två Ballerina-kex. Ballerina-kex.... bara ordet får tankarna att snurra hejvilt. Det sista jag behövde just nu var detta. Har gråtit idag, en hel massa faktist, det är så många känslor som behöver få utlopp och det känns inte som att någon i hela världen lyssnar på mig. Jag är som en liten osäker 12-åring i en säker 20-årings kropp. Många tror att jag är glad och utåtriktat men egentligen är mitt pratsamma yttre bara ett skal för osäkerheten inuti mig. Tusen frågor som på något sätt försöker samsas inuti mitt huvud och egentligen ingen som någonsin har tid att lyssna på dem, eller för all del veta svaret.

Jag vet heller inte vad jag gör uppe denna tiden på dygnet, kanske försöker jag strukturera ett mentalt rutnät av planerade tankar som jag sedan ska försöka nysta ut vid senare tidpunkt. Kan jag inte bara ha tid nu? Varför tar jag mig inte en semester någonstans utan några andra och bara tänker? Varför inte göra en Siddharta Guatama, eller hur det nu stavas, och sitta under ett träd och filosofera innan man inser vad livet och döden går ut på?

Skulle verkligen behöva en duktig hobby-psykolog som kan räta ut allt. Någon som inte visste vem jag var och som sa precis vad han/hon tänkte utan att dölja sina tankar eller åsikter. Varför ska folk vara så himla försiktiga? Skit i om det sårar; sanning är sanning.

Och varför i herrans namn skall ett visst namn få tankarna att gå i spinn? Varför gör det lite ont i hjärtat varje minut jag är utan honom? Varför ska just jag känna såhär just nu? Kunde det inte väntat lite? Till hösten eller så.

Och varför snöar det? Varför dör alla människor? Varför försvann min systers kaniner spårlöst i fredags? Varför orkar jag inte träna mer och varför gillar ingen mig? Varför vågar jag inte vara mig själv? VARFÖR?????

Antar att ni verkligen inte orkat läsa allt dethär, och för er som har läst det så kan jag bara ursäkta alla mina tankar. Var tvungen att få utlopp för allt på en gång, som en verbal diarée som på något sätt var tvungen att komma ut i en tyst skriven form.

Jag har alla mina privata tankar skrivna i en liten svart bok i handväskan, någon dag kanske jag vågar visa detta för någon som står mig närmre än vad någon gör just nu. Kanske ett barn, kanske ett barnbarn. Men vem vet, jag kanske inte ens kan få barn. Och varför har just jag den sjukdomen?

Fan, nu kom tårarna igen.... förlåt!

Så, då var man hemma i ett (om möjligt) ännu kallare Göteborg. Minus tjugo och hur mycket snö som helst. Imorgon ska jag lägga mig i jacuzzin hela dagen och aldrig gå upp. Behöver verkligen värme just nu! Är lite halvt ledsen pga många saker just nu och jag vet inte rikgit hur jag ska göra. En kram skulle inte sitta helt fel!

Oj vilket liv jag lever, jag stannar ju aldrig hemma för länge som ni kanske vet, och är jag borta ett tag så blir hemma helt plötsligt borta. Nu ska jag dra till Trysil till på lördag, sedan blir det Trollhättan på söndag. Ska först åka skidor i Högegga (det brantaste området) och fotografera i Trollhättan. Livet leker litegranna just nu, även om oron fortfarande gnager i magen och hjärtat är helt varmt av sköna känslor!

Haha, ojdå, ska aldrig mer vurpa tror jag. Man ser ju hel-mupp ut med glasögonen sådär på sne. Lovar photoproof på mig när jag åker i år ska ni se. Är så dålig på det annars! Och det ÄR coolt att åka med hjälm, har två stycken, en svart och en vit så att jag kan matcha med kläderna! Tönt? Ja!

Det finns en STOR risk att jag håller på att bli kär mitt i denhär stormen. Det finns en klippa som alltid orkar med mig trots att jag ibland vacklar (och har dålig morgonandedräkt, har sjukt dålig humor, är allmänt klängig etc...) Är det inte konstigt hur man kan bli helt "bubblig" i hela kroppen när mobilen låter? För jag vet att varje gång ett sms kommer så finns det ändå en liten, liten chans att det är han som skrivit något.

Och om ni undrar vad jag ska göra i veckan så är det att åka skidor i Trysil. Hur underbart är inte det? Åka skidor och samtidigt tänka på någon som är helt underbar? Puss

Någon som vet? Jag vågar ju aldrig säga vad jag egentligen tycker om någon...

Morten Lauridsen - O Magnum Mysterium

Ungefär såhär känner jag mig idag; försöker flyta på ytan av alla känslor inuti mig. Det går liksom upp och ner men just nu är jag stabil och stark. Fick ett väl behövt andhål idag i form av kammarkören, väldigt trevligt att få undan alla tankar och bara sjunga! Nu är jag tillbaka hemma och ska försöka somna före klockan fem, imorgon väntar storstädning och garderobstrubbel.

 

Melissa Horn - Falla fritt

Ni får förlåta mig så mycket om min blogg bara berör väldigt ytliga ämnen för tillfället. Anledningen till detta är att jag har en väldigt speciell tid i mitt liv just nu. Det är som ett hav som rivits upp av känslor inuti mig och det kommer inte att bli spegelvatten därinne på en lång, lång tid framöver. Under tiden så hoppas jag att ni, som kanske ändå på något sätt bryr sig om lilla mig, har översikt med detta.

Det är så mycket som jag skulle vilja berätta för er, bra och dåligt, men jag vågar inte berätta i rädsla för att skada känslor. Jag vågar inte att blotta mina känslor för er för att jag själv är rädd för att göra fel eller skrämma iväg väldigt speciella personer ur mitt liv. Just nu behöver jag egentligen bara lite tystnad och tid att tänka över mitt liv och mina känslor, på så sätt kanske stormen inuti mig övergå till små vita gäss som dansar på vågtopparna.

Det är dock viktigt att jag står här som klippan trots stormen inuti mig. Det finns folk som behöver mig så mycket mer än vad jag behöver mig nu. Jag får sätta mig i andra rummet, tystnaden får vänta till senare. Ni behöver inte oroa er för tillfället, jag har ingen tid att falla fritt, så jag kommer aldrig att falla.

Jag har många personer att tacka för den jag är idag, min älskade familj, mina vänner, nära och kära och just nu är det faktist några som har betytt mycket; de som varit elaka mot mig. Det är de som har gjort att jag nu har styrkan att stå som klippan i stormen.

Till en mörkare blond nyans, ser ni? Olika hårfärg - olika personligheter. Just nu är jag väldigt seriösa Frida som lever livet. Okej, skillnaden kanske inte syns på dessa bilder sådär knivskarpt, men det är iallafall lite mörkare i hela håret istället för underhåret. Trivs jättebra!!!